Tillbaka till vardagen!
Hej igen!
Nu har det gått drygt en halv vecka sedan föräldrarna Gregorc-Lööv lämnade oss på spårvagnsperrongen, och återgången till vår vardag har varit svår. Jag menar, efter två veckor där vi inte har behövt att tänka på att varken laga mat, handla eller ens äta frukost själva så känns det lite skumt att masa iväg våra lata arslen för att handla. Men men, nu är kylskåpet hyfsat påfyllt igen, och vi har städat igenom hela lägenheten mer noga än någonsin tidigare. Frans har till och med möblerat om i vardagsrummet! Ett halvt kilo grus senare gick vi på Carltons 5 dollarsbio och såg Arthur. Väldigt rolig film, som rekommenderas starkt åt sådana med halvtaskig humor som oss!
Imorse rann bägaren till slut över för Frans. Efter att ha stått ut i tre månader med vår osanitära flatmate Kate, tog det i dag hus i helvete! En del av er har antagligen hört om hennes tidigare bravader. Kate, aka flatlusen (hon behövde ett kodnamn, eftersom vi ibland pratar om henne när hon är i närheten), har en benägenhet att vara en obehaglig lortgris. I början av vårt gemensamma boende så fann Frans röda fläckar på toasitsen. Efter att fundersamt ha kollat sig runt efter ett potentiellt ursprung fann han liknande röda papptussar i den närliggande soppåsen. Efter ett par minuters jobb i sann Sherlock Holmes-anda kunde ursprunget härledas till den notoriösa Flatlusen. Liknande, men dock aldrig riktigt så äckliga incidenter följde den första, och har nu alltså idag kulminerat i en bergstopp av snuskighet. Efter att Frans lyft på toasitsen vid sitt första dagliga toalettbesök gick där att beskåda ett smakprov av snuskmonstrets slemmiga avföring! Nu tror ni förstås att det vi menar är ett par konventionella fartränder, eller i värsta fall en liten bajskotte eller två. Nej nej. Ingenting sådant. Jag tänker inte överdriva, men det som mötte min blick fick mig att bli illamående i kalastakt. På insidan av toalettholken, (se bifogad bild under) hade hon på något mirakulöst sätt lyckats skaka loss en liten nougatchokladsliknande 2x2 centimeters KLUTT, som av någon obegriplig anledning lyckats klänga sig kvar vid livshanken!
Nu har det gått drygt en halv vecka sedan föräldrarna Gregorc-Lööv lämnade oss på spårvagnsperrongen, och återgången till vår vardag har varit svår. Jag menar, efter två veckor där vi inte har behövt att tänka på att varken laga mat, handla eller ens äta frukost själva så känns det lite skumt att masa iväg våra lata arslen för att handla. Men men, nu är kylskåpet hyfsat påfyllt igen, och vi har städat igenom hela lägenheten mer noga än någonsin tidigare. Frans har till och med möblerat om i vardagsrummet! Ett halvt kilo grus senare gick vi på Carltons 5 dollarsbio och såg Arthur. Väldigt rolig film, som rekommenderas starkt åt sådana med halvtaskig humor som oss!
Imorse rann bägaren till slut över för Frans. Efter att ha stått ut i tre månader med vår osanitära flatmate Kate, tog det i dag hus i helvete! En del av er har antagligen hört om hennes tidigare bravader. Kate, aka flatlusen (hon behövde ett kodnamn, eftersom vi ibland pratar om henne när hon är i närheten), har en benägenhet att vara en obehaglig lortgris. I början av vårt gemensamma boende så fann Frans röda fläckar på toasitsen. Efter att fundersamt ha kollat sig runt efter ett potentiellt ursprung fann han liknande röda papptussar i den närliggande soppåsen. Efter ett par minuters jobb i sann Sherlock Holmes-anda kunde ursprunget härledas till den notoriösa Flatlusen. Liknande, men dock aldrig riktigt så äckliga incidenter följde den första, och har nu alltså idag kulminerat i en bergstopp av snuskighet. Efter att Frans lyft på toasitsen vid sitt första dagliga toalettbesök gick där att beskåda ett smakprov av snuskmonstrets slemmiga avföring! Nu tror ni förstås att det vi menar är ett par konventionella fartränder, eller i värsta fall en liten bajskotte eller två. Nej nej. Ingenting sådant. Jag tänker inte överdriva, men det som mötte min blick fick mig att bli illamående i kalastakt. På insidan av toalettholken, (se bifogad bild under) hade hon på något mirakulöst sätt lyckats skaka loss en liten nougatchokladsliknande 2x2 centimeters KLUTT, som av någon obegriplig anledning lyckats klänga sig kvar vid livshanken!
Jag vände mig om och gick ut , kvickt som aldrig förr, och gormade att "nu har jag fan fått nog!". Ännu snabbare än jag var att lacka ur var hon att rusa in på toan och borsta bort sitt livs största misstag från toakanten, samtidigt som hon flera gånger hävdade att "i have no idea who did that, but it certainly wasn't me!". Fem minuter senare hade hon lämnat lägenheten, och ett par smilande muppar (som lätt gick att identifiera som Julia och Lotta) smög ut från respektive rum och krävde mitt återberättande av historien. Jag hann knappt börja innan de båda låg på golvet och skrattade, och visst kan jag förstå varför. Inte direkt en typisk morgon, och visst är jag väl glad för det.
Kommentarer
Postat av: Helena
SKITkul!
Helena
Trackback
