Frans och Julia

För ett par dagar sedan, säkert lite längre än jag minns, så var jag på väg till biblioteket. Men bara en bit hemifrån så stannade jag till i en liten affär som jag hade sett ett par dagar innan, där de sålde LP-skivor och allt möjligt annat. Jag gick in och började prata med de som stod där, och efter att jag nämnde att jag spelade trummor hemma i Sverige så berättade de att de har ett band som faktiskt saknar trummis. De bjöd in mig till deras studio på fredagen, dvs idag, så drygt kl. 18 så ska jag ta tunnelbanan till Dupont/Dufferin och äntligen få spela lite trummor! Har till och med köpt ett par trummpinnar och plockat fram hörselpropparna, så jag är minst sagt förberedd!

I måndags inträffade vad som nog är det mest underliga mötet i hela mitt liv. Kusin Andreas och hans gäng på två kompisar kom till Toronto för att träffa en kompis, och av något galet sammanträffande så bodde denna kompis inte mer än ett kvarter från oss. Det tog mig knappt fem minuter att gå dit, och det tog oss inte många minuter att inse att det säkert var första gången på 5 år som vi sågs! Konstigt hur man ska behöva resa till andra sidan jordklotet bara för att träffa sin kusin! Jag hakade på killgänget resten av dagen och sedan ett par timmar dagen efter också, innan de skulle resa vidare norrut. Skönt med lite maskulint umgänge som omväxling!