dag 6
Idag har vi fixat kanadensiskt telefonnummer. Det tog sin tid eftersom alla operatörer här inte går att använda när man har sony ericson och nokia som vi, men tillslut hittade vi ett ställe där det funkade. Killen som hjälte oss var en riktig lustigkurre och gjorde att hela köpet tog dubbelt så lång tid som det borde ha gjort, men vi klagar inte, han var riktigt rolig (och älskade nordisk mytologi). Men i alla fall, ni hemma kan inte ringa/smsa till oss och vi kan inte ringa/smsa till er på grund av att vi inte har abonnemang eller nåt och dessutom skulle det bli superdyrt. Så vi får helt enkelt klara oss med skype och mail om det är okej för er :)
Nu gör Frans mat medan jag vilar (du har uppfostrat honom bra Helena!! :) ) och jag ska strax gå och hjälpa honom. Sen vet jag inte vad som händer, men vi ska i varje fall fira att det är sista natten här och att vi flyttar till lägenheten imorrn! Äntligen slipper vi den sjuka gubben som ligger till sängs varje dag och hostar så att lungorna åker ut, och spyr på nätterna, och sen slipper vi våra spanska plågor som bor ovanför oss och inte förstår att man bör vara tyst och inte hoppa på golvet på natten(för det hörs väldigt bra nedåt..). Jippie!!!
Kommentarer
Postat av: Helena
När jag flyttade till Hallonbergen och blev tokig över alla baggar som kröp i allt som rörde sig i skåpen sa vaktmästaren: Så är det att bli stor och komma ut i världen! En av de dummaste kommentarer jag någonsin har hört. Därför har jag lagrat det i minnet och plockar fram det i bland för att fundera över hur jag stod ut där. Men allt som inte dödar härdar, sa min mor! Julia, jag förstår dig. Men jag förstår inte hur Frans har klarat det som tycker så illa om när någon snarkar, tuggar eller smaskar. Var har han sovit? Tur att han inte hade syrran med sig! Undrar just vem av gubben eller spanjoren hon hade klubbat? Inte sant, bästa Hanna!
Hoppas att ni får en trevlig kväll och en bra start på madrassboendet!
kram
Helena
Trackback
