Frans och Julia

Nu har Frans gett sig iväg till Nya Zeeland, och på fredag ger jag mig av mot Kina. Nya resor ger ny blogg och dessutom en internationell sådan. På http://fransandjulia.blogspot.com/ hittar ni nu er kvällslektyr ! Enjoy!

See you in 3 months!

Hej allihopa! Idag var vår sista heldag med Lotta, eftersom hon lämnar Toronto imorgon för skogiga Finland. Så vi har gått i ett par mil, hämtat foton, hämtat sista veckans dricks från Starbucks, köpt väska, kollat Simpson the movie och ätit en god kladdkaka (som dock inte riktigt såg lika god ut...). Nu kommer snart Tisha med killen som ska flytta in i vårt rum, och vi måste bete oss normalt. Lite jobbigt, men vi ska väl överleva! 

Vi mår bra, och är varken sjuka, har skadat oss eller varit med om några andra hemskheter. Det enda är väl ångest att vi snart lämnar det är stället. USCH!

Det senaste har vi gått en massa, testat saker vi inte hunnit testa innan, tagit kort, varit korkade (tänk lördag, 25+, perfekt dag för öarna, 10000 andra som tänkt samma tanke), haft vattenkrig och haft det allmänt roligt. 

Usch och fy, det är inte lång tid vi har kvar här nu! 4.5 månad går jäkligt fort när man har roligt, och ni ska veta att vi har haft kul här. En massa spännande saker att göra och uppleva, och så mycket knasigt vi har sett. helt underbart är det! Men om ett par veckor är vi i Trollhättan igen för att slita på håjums och götalundens kyrkogårdar i tre månader, och sen bär det av igen för nya äventyr.

Men än är det inte över här. Imorgon är det fest här i lägenheten, och det är ett riktigt namnsdagskalas vi ska ha med fiskdamm, tårta och bål. Sen har vi öarna, the Beach, AGO och en massa parkhäng kvar, för att inte tala om att bara traska runt och njuta av sommaren i Toronto! Så om ni inte hör något av oss på ett tag nu så är det för att vi helt enkelt inte har tid med er just nu. Vi måste ju njuta av våra sista lediga timmar i frihet...

Igår var det Mother´s day här i Kanada, så grattis i efterskott tillvärldens bästa mammor hemma i Sverige! Dessutom var det sista gången jag gjorde vaniljlattes och frappuccinos på Starbucks Queen/Dovercourt, och detta har/ska firas! Eftersom kalasvädret verkar ha kommit till Toronto på riktigt nu (ta i trä...) så for vi redan vid tiotiden ut till Bellevue Park och åt frukost. Efter det lekte vi pensionärer och drack morgonkaffe på Cafe Pamenars baksida och brände vår vita hy i solskenet. Inte helt fel! Resten av dagen har bestått av solsken, promenad, hockeyvm och en massa foton på somriga Toronto! Nu är Frans och repar och jag segar som aldrig förr innan det är dags för min och Lottas tradition att kolla på Midsomer Murders. Gissa om vi blev glada när vi hittade Barnaby i tablån! Nu är det TV varje måndagskväll klockan 9 som gäller. Pensionärsvarning... Imorgon ska vi hyra cyklar och cykla bort till High Park, och sedan får vi se vad som händer. Det är det som är tjusningen med att vara fri en solig dag i en riktig storstad! 

Hej igen! 

Nu har det gått drygt en halv vecka sedan föräldrarna Gregorc-Lööv lämnade oss på spårvagnsperrongen, och återgången till vår vardag har varit svår. Jag menar, efter två veckor där vi inte har behövt att tänka på att varken laga mat, handla eller ens äta frukost själva så känns det lite skumt att masa iväg våra lata arslen för att handla. Men men, nu är kylskåpet hyfsat påfyllt igen, och vi har städat igenom hela lägenheten mer noga än någonsin tidigare. Frans har till och med möblerat om i vardagsrummet! Ett halvt kilo grus senare gick vi på Carltons 5 dollarsbio och såg Arthur. Väldigt rolig film, som rekommenderas starkt åt sådana med halvtaskig humor som oss! 

Imorse rann bägaren till slut över för Frans. Efter att ha stått ut i tre månader med vår osanitära flatmate Kate, tog det i dag hus i helvete! En del av er har antagligen hört om hennes tidigare bravader. Kate, aka flatlusen (hon behövde ett kodnamn, eftersom vi ibland pratar om henne när hon är i närheten), har en benägenhet att vara en obehaglig lortgris. I början av vårt gemensamma boende så fann Frans röda fläckar på toasitsen. Efter att fundersamt ha kollat sig runt efter ett potentiellt ursprung fann han liknande röda papptussar i den närliggande soppåsen. Efter ett par minuters jobb i sann Sherlock Holmes-anda kunde ursprunget härledas till den notoriösa Flatlusen. Liknande, men dock aldrig riktigt så äckliga incidenter följde den första, och har nu alltså idag kulminerat i en bergstopp av snuskighet. Efter att Frans lyft på toasitsen vid sitt första dagliga toalettbesök gick där att beskåda ett smakprov av snuskmonstrets slemmiga avföring! Nu tror ni förstås att det vi menar är ett par konventionella fartränder, eller i värsta fall en liten bajskotte eller två. Nej nej. Ingenting sådant. Jag tänker inte överdriva, men det som mötte min blick fick mig att bli illamående i kalastakt. På insidan av toalettholken, (se bifogad bild under) hade hon på något mirakulöst sätt lyckats skaka loss en liten nougatchokladsliknande 2x2 centimeters KLUTT, som av någon obegriplig anledning lyckats klänga sig kvar vid livshanken!

Hej igen! 

Nu har det gått drygt en halv vecka sedan föräldrarna Gregorc-Lööv lämnade oss på spårvagnsperrongen, och återgången till vår vardag har varit svår. Jag menar, efter två veckor där vi inte har behövt att tänka på att varken laga mat, handla eller ens äta frukost själva så känns det lite skumt att masa iväg våra lata arslen för att handla. Men men, nu är kylskåpet hyfsat påfyllt igen, och vi har städat igenom hela lägenheten mer noga än någonsin tidigare. Frans har till och med möblerat om i vardagsrummet! Ett halvt kilo grus senare gick vi på Carltons 5 dollarsbio och såg Arthur. Väldigt rolig film, som rekommenderas starkt åt sådana med halvtaskig humor som oss! 

Imorse rann bägaren till slut över för Frans. Efter att ha stått ut i tre månader med vår osanitära flatmate Kate, tog det i dag hus i helvete! En del av er har antagligen hört om hennes tidigare bravader. Kate, aka flatlusen (hon behövde ett kodnamn, eftersom vi ibland pratar om henne när hon är i närheten), har en benägenhet att vara en obehaglig lortgris. I början av vårt gemensamma boende så fann Frans röda fläckar på toasitsen. Efter att fundersamt ha kollat sig runt efter ett potentiellt ursprung fann han liknande röda papptussar i den närliggande soppåsen. Efter ett par minuters jobb i sann Sherlock Holmes-anda kunde ursprunget härledas till den notoriösa Flatlusen. Liknande, men dock aldrig riktigt så äckliga incidenter följde den första, och har nu alltså idag kulminerat i en bergstopp av snuskighet. Efter att Frans lyft på toasitsen vid sitt första dagliga toalettbesök gick där att beskåda ett smakprov av snuskmonstrets slemmiga avföring! Nu tror ni förstås att det vi menar är ett par konventionella fartränder, eller i värsta fall en liten bajskotte eller två. Nej nej. Ingenting sådant. Jag tänker inte överdriva, men det som mötte min blick fick mig att bli illamående i kalastakt. På insidan av toalettholken, (se bifogad bild under) hade hon på något mirakulöst sätt lyckats skaka loss en liten nougatchokladsliknande 2x2 centimeters KLUTT, som av någon obegriplig anledning lyckats klänga sig kvar vid livshanken!

Nu var det ju ett par dagar sen vi skrev. Igen! Men nu ska ni i varje fall få reda på vad som har hänt oss under de ganska händelserika senaste dygnen.

I måndags var dagen jag bävat inför sedan jag började på Starbucks. Jag skulle säga upp mig! Medan jag gick till jobbet diskuterade jag högt med mig själv vad som skulle sägas att jag faktiskt blev riktigt pepp på att säga upp mig när jag kom fram. Så väl inne i förrådet/kontoret bakom den snygga och stilrena disken förklarade jag för min chef hur situationen låg till och han förstod. Här hade jag oroat mig i veckor och tänkt igenom hundra olika kommentarer han kunde komma med och hur jag skulle svara på dom, och så säger han bara "Det är verkligen synd, men jag förstår". Irriterande... 

Nästa dag var det dags för dagen Frans oroat sig för i flera månader, nämligen att spela med NLP på FAT. För första gången var vi på en modevisning, och det var en väldigt intressant upplevelse. Under våra månader här har man sett mycket speciellt folk och det finns inte mycket som riktigt chockar en längre, men på FAT hade alla samlats och det fanns både det ena och det andra att kolla på. Klockan 10 var det dags för NLP att spela och 25 minuter senare hade de spelat de flesta av sina låtar framför minst 15 fotografer och charmat en publik på 100 modelejon.

På onsdagen vaknade jag och Frans som vanligt vid 10, denna gången dödshungriga! Efter att ha haft påskfest och tvingats rensa kylskåpet för en massa efterrätter och annat gott, och dessutom knappt ätit hemma på grund av Helena och Stefan, ekade det tomt på frukostprylar och vi bestämde oss för frukostpicknick i Bellevue Park. Vardagslyx på hög nivå att sitta och käka croissant bland haschdoften som alltid kommer med jämna mellanrum (läs med ironi) och efter att det kom lite regnstänk följde vi med Lotta till Yonge (shoppinggatan #1) och Urban Outfitters, affären jag och Lotta alltid dregglar efter. En timme senare kom vi alla tre ut med var sin påse, nöjda och glada. Nu bar det iväg till Casa Loma för att möta upp med Helena och Stefan, och Lotta, väldigt ointresserad av slott, gick in i Eaton Center istället. Casa Loma är ett medeltidsslott mitt i stan, som en man med väldigt mycket pengar byggde på 1910-talet för att han ville ha just ett medeltidsslott. Sedan fick han slut på pengar och var tvungen att lämna ifrån sig slottet (han hann dessutom inte bygga poolen, vilket var synd...) och sälja inredningen för en bråkdel av vad det var värt. Synd för honom, men bra turistfälla för staden. När vi hade traskat igenom de flesta av de 98 rummen började vi bli hungriga och stack tillbaka till Kensington och åt mexikanskt på Sneaky Dee´s.

Idag var planen att vi skulle med tåget 8.20 till Niagarafallen och kolla på en massa vatten. 7.30 pissregnade det i Toronto och vi kunde konstatera att spårvagnstrafiken under morgonen är under all kritik, så dyblöta gick vi tillbaka till Helena och Stefans hostel för att torka och käka frukost. Nu har Frans haft ränneskita och jag har sovit, och vi ska få äta fisk för första gången på 3.5 månader! 

I fredags var det första molnfria dagen sedan Stefan och Helena kom hit, och därför åkte vi upp i CN Tower för att kika. Väl uppe kunde vi konstatera att det blåste rejält och att glasgolvet vi hört så mycket om inte alls var som vi tänk oss. Det vi hade trott skulle vara ett enormt glasgolv var i själva verket bara ett par 6 kvm som man kunde se igenom. Men vi var nöjda ändå, och både jag och Frans vågade lägga oss på golvet och kika nedåt mot marken. 

I priset av biljetten ingick också antingen en 3d-bio eller en attraktion med bio och stolar som rörde på sig. 3d kan man ju kolla var som helst tänkte vi och valde det sista alternativet. Helena avstod helt, vilket antagligen Frans också borde ha gjort, för attraktionen visade sig vara en skyttel med 15 sittplatser som man fick sitta i, där både skytteln och stolarna rörde sig medan man kollade på en film som var att man åkte en avskyvärd bergochdalbana. Det var riktigt verklighetstroget för när man "åkte ned" i vatten sprutade de lite vatten på en, och de hade luftslangar som slog en på benen med jämna mellanrum. Det låter kanske lite skumt, men kul var det! Frans mådde illa i flera timmar efteråt, och uppskattade nog inte "åkturen" lika mycket som den 80-åriga tanten bredvid mig som skrattade konstant.

Igår var vi på Ontario Science Center med Helena och Stefan. Tänk Innovatum gånger tusen så får ni en känsla av hur stort stället var och det tog ungefär 5 timmar för oss att gå igenom allt.